söndag, februari 23, 2014

Gissur Erlingsson värnar om "heltidpolitikern"!

Gnestabon Gissur Eringsson, Gnestabo, krönikör i Södermanlands Nyheter och tillika docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet, värnar om heltidspolitiker, som måste jobba betydligt mer än 100% för att genomföra sina uppdrag.


"Över en natt befinner man sig i ett läge där man jobbar mer än 100%. Det finns krav på ständig tillgänglighet. Telefonen ringer oavbrutet och mejl-korgen dignar." Gissur skriver vidare att både hälsa och familjeliv äventyras!


Jag håller nog inte med Gissur om denna problematik för heltidspolitikern. Det är nog betydligt värre för fritidspolitikern. Den som säkert har den mest utsatta positionen t ex i Gnestas politiska värld är oppositionsrådet Ann-Sofie Lifvenhage(M), som ju på 50% skall representera närmare hälften av kommunens väljare. Trebarnsmamma och lärare på Freja och som sagt 50% eller halvtid i det kommunala!

 

Till skillnad från heltidspolitikern Johan Rocklind(S), som samtidigt kunde studera vid Stockholms universitet men oftst var oanträffbar i kommunhuset. Jag kände för övrigt en riksdagsman, som lyckades ta en jur kand samtidigt med det 3-åriga riksdagsarbetet.


Själv har jag alltid varit fritidspolitiker. De senaste 20 åren med Gnesta kommun var jag bl a chef för interna IT-verksamheten på en statlig myndighet med 3.000 anställda och sedermera under 2000-talet projektledare för stora IT-projekt. Och vi talar nu om projekt i 200 miljoner-klassen. Det blev långa dagar; iväg kl 0700 för resa till Stockholm. I den mån man kom hem vid 1800-tiden var man så trött att det behövdes två timmar sömn. Därefter upp och jobba på hemmakontoret till 0100 på natten osv. Jag var så trött på alla samtal och mejl så stundtals fick en annan person filtrera rubbet. Särskilt söndagarna hemmavid var jobbiga. För då försökte man räkna ut vad ens chefer hade i beredskap till måndagens bönemöten. Man måste ju kunna svara "trovärdigt och raskt" på alla frågor.


Utöver detta skulle således politiken hanteras på den resterande fritiden! Inte helt lätt alla gånger och någon gång har man nog suttit där med glasartad blick. Varför ägnar man sig då över huvud taget åt fritidspolitik? Förmodligen för att man i visst avseende är social. Men med min erfarenhet så hade jag förmodligen haft det mycket bättre både ekonomiskt och hälsomässigt om jag avstått från detta engagemang. Bensinräkningarna från Statoil är numera bara en fjärdedel av vad det brukade vara till stor glädje för den närmaste omgivningen.


Ett av fritidspolitikerns största problem är att omgivningen och framför att tidningar och press, ställer lika höga krav på fritidspolitikern, som på betydligt mer professionella heltidspolitiker. Detta har medfört svårigheter att rekrytera unga nya politiker. Risken att få på nöten av någon okunnig streber-journalist är då i högsta grad överhängande. Särskilt i en värld där journalistiken alltmer lämnar det öppna torget till förmån för den trånga gränden (P Wolodarski)! 

 

Men hälsan befrämjades knappast av att jämte ett tufft jobb vara fritidspolitiker. Så vid pass 60 år slutade jag att jobba och blev enbart fritidspolitiker. Numera mår jag än bättre efter att helt ha slutat även med denna verksamhet och kan numera själviskt ägna mig helt åt sådant som jag borde ha gjort för 20 år sedan! Och om vi skall vara ärliga; nivån på Gnesta-politiken sedan 2010 är inte särskilt uppmuntrande utan har numera övertagits av fackföreningen LO. En aktör som definitivt utarmar demokratin genom att agera politiskt!


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar