måndag, februari 24, 2014

Ett värdigt liv är inte alla förunnat!

 

Tiggare på våra gator har blivit allt mer vanligt efter EU:s slopande av passkontroller. Varje EU-invånare har rätt att vistas tre månader var som helst inom EU utan att uppge syfte. Denna lagstiftning har då i högsta potens påvisat hur det står till med välfärden i många av EU:s länder och i synnerhet hos den romska minoriteten i Rumänien.

 


Tillhör vi den del av den svenska befolkningen, som gärna ger ett bidrag till tiggare eller för den delen deltar i olika insamlingar för katastrofoffer typ Haiti eller Fillipinerna? Ja självklart! Men det är väldigt ostrukturerat och ofta förenat med känslor. I fredags i det kalla regnet parkerade vi på ICA-plattan i Strängnäs. Där satt den lilla kvinnan insvept i en filt och frös. Fick hon ett bidrag? Självklart. En del anser att man inte skall lämna bidrag för då kommer det allt fler och det blir ingen bra lösning på ojämlikheten i Europa! Men hur fredar man sitt eget samvete med detta iof sig rationella avhållande?


Nej den emotionella känslan överväger i varje fall hos denne bloggare. I Sverige lämnar vi ca 40 miljarder till EU och får kanske tillbaka 10. Dessa pengar skulle kunna vara ett stort bidrag till att utveckla välfärden för mången rumän eller bulgar. En välfärd är ju dock inte bara betonad av pengar. Det krävs jobb, skolor och ett människovärdigt boende och infrastruktur.


När jag första gången kom till New York i mitten av 80-talet chockades man av soppköerna bakom det fina hotellet vi bodde på. En amerikan jag tillfrågade om detta menade att det blev så efter att Ronald Reagan tillträtt som president. Om det är korrekt kan jag inte garantera men märkligt var det. 


Vi kan i Sverige självklart inte vara enda världssamvetet i detta avseende. Men självklart skall vi hjälpa och inte stjälpa. Däremot borde man kunna hysa en förhoppning att EU gör något positivt. Tiggarna finns ju inte bara i Sverige utan i hög grad i t ex Tyskland. Hur man skall förfara med tältlägren har vi tyvärr ingen patentlösning på för dessa människor, som då till skillnad från asylsökande inte har rätt till svensk social omsorg. 

 

Ett värdigt liv är uppenbarligen inte alla förunnat. Men vi borde kunna minska världens elände och göra det bästa möjliga! Göra gott och tänka gott!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar