Förövare och offer

Efter att ha sett en teaterföreställning om näthat och dess konsekvenser särskilt för ungdomar, finns det alla anledning att fundera över det ofta anonyma näthatet. Men likväl finns det givetvis tillfälle till eftertanke om temat "Förövare och Offer"! Hur skapas Förövare och hur går det för Offret! Vi bloggade om detta för två år sedan våren 2012 - men ämnet är fortsatt i högsta grad aktuellt!

Herbert Tingsten är ju en av våra allra största idoler. Han visste verkligen vad han talade om - en man med kanske en vassare retorik än självaste Olof Palme. Tingsten utmanade både nazism och kommunism. Hans efterträdare som chefredaktör på Dagens Nyheter blev Olof Lagercrantz. Denne utmärkte sig för att driva DN åt den extrema vänstern med sin kulturradikalism och angrepp på liberalismen. Men han blev ofta ifrågasatt av sina medarbetare. Lagercrantz angrep Herbert Tingsten och utnyttjade sin position som chefredaktör på ett tvivelaktigt vis.

Senare har bl a författaren Sven Stolpe gjort upp med Lagercrantz för hans olika angrepp på diverse personer. Man kan säga att Lagercrantz var ett utmärkt exempel på en Förövare medan Tingsten utgjorde Offret. I livets slutskede finns det anledning att fundera över sina livsgärningar. Tingsten som Offer, kom ju aldrig över Lagercrantz påhopp. Medan den senare nog hade all anledning att fundera på sitt liv förmodligen i skärselden, som Förövare.

En stor oförrätt lämnar ju aldrig Offrets tankar för en minut. Fråga uppstår då hur det är med Förövarens själsfrid. De flesta Förövare brukar ångra sig på dödsbädden. Ett fåtal dock aldrig. Denna senare kategori tillhör nog gruppen sociopater.

Varje människa har ju bara ett liv och man kan ibland starkt undra över hur det finns människor som helt struntar i sina Offer även om vapnet är en skrivande penna eller laptop! Själv tillhör vi dem som ofta utsatts för många och ofta plumpa påhopp. Det mesta kan man leva med och ingår i det politiska spelet.

Det finns dock hjärtefrågor, som inte går ur vare sig kropp eller sinne och det är bl a att bli kallad för rasist. Där går en skarp gräns för vad som är rumsrent. Men att med ganska klen verifiering bli utmålad som en rasist eller i varje fall islamofob (vad nu detta är) i en till större delen fejkad intervju av en illvillig journalist vid en lokaltidning, går naturligtvis aldrig ur själen. Denna illviljas rester finns varje dag i ett svart hål i själen. 

 

Varför förlänas man då denna uppmärksamhet? Enligt sagda journalist skulle det vara för att vi i en blogg hänvisat till hemsidan http://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet i en blogg som handlade om frälsningsarmén och TV4.  När vi ringde och protesterade från Rhodos i Grekland skrattade bara den "omtänksamme" chefredaktören! Vi själva tror då, att vår markerade hållning mot extrema element, som kommunister och nazister, till förmån för små förföljda minoriteter inte alltid går hem!

 

Varför Förövarna påstått detta synes fortfarande efter tre års funderingar fortfarande vara tämligen oklart. Skulle man ha besökt över femtio länder i fyra världsdelar om man är rasist? Besöker man Egypten för sjunde gången, Libanon, Marocko och Tunisien för andra gången samt Syrien om man är islamofob? Ställer man upp i FN-tjänst i Egypten? Var finns materialet som satisfierar ett sådant epitet?

Dostojevskijs Brott och Straff borde för dessa Förövare vara en lämplig läsning. Men kanske de inte har något samvete och då är nog Dostojevskij obsolet. Men boken bör lämpligen läsas långt före räkenskapens dag så att man har möjlighet att välja mellan det onda och det goda! 

Jag är mäkta beundrad över många journalisters kompetens och förmåga till goda initierade artiklar. Journalister som företrädesvis uppträder i media som DN eller SvD. Vi länkar påd enna blogg till flera av dem. Samtidigt blir man förtvivlad över hur de i andra media - dock företrädesvis i den sk boulevardpressen - uppför sig som svin!