Holsts häst och vagn hade ”spårat” den smala gatan och jag cyklade i hjulspåren. Det blev tvärstopp och jag körde omkull och lådorna välte precis där Holsts ardenner släppt sin dynga och locket på lådorna for av så bullar, grädde och mandelmassa blandades med hästgödsel.
Desperat skyfflade jag ner allt i lådorna och cyklade tillbaka till bageriet där jag förtvivlad redogjorde för gamle Ture om missödet. Men för en bagare som klarat sig ett halvsekel i Chicago där storgangstrar som John Dillinger och Al Capone härjade framstod naturligtvis det inträffade på en liten gata i Gnesta en marsmorgon som en bagatell.
Snabbt tog Ture med sig lådor och den snyftande springschasen in i bageriet där de tillsammans torkade bort dyngan från semlorna och återställde dem så att de kunde köras ut igen. Ture band fast lådorna ordentligt på cykeln och sa ”good luck ”.
Den 14-årige springschasen läste med stor ängslan Sörmlands Nyheter i flera veckor efteråt för att se om någon hastigt insjuknat efter att de ätit semlor från bageriet, men semmelkatastrofen i Gnesta i mars 1954 verkar ha passerat obemärkt.
