Sveriges försvarsminister Karin Enström(M) torde vara en av de mer kompetenta på denna post än sina företrädare i modern tid. Hon har en synnerligen god inblick i försvaret genom att vara yrkesofficer. Nu har hon kommit på kant med Försvarsmakten företrädd av hennes gamle chef generalen Jan Salestrand.
Ja hon har nog även kommit på kant med KD, FP och C i alliansen. Försvaret behöver mer pengar ca 10% för att kunna upprätthålla givet uppdrag till försvaret. Det kan man ju lätt förstå. Försvarsanslagen har inte höjts på 20 år. Dvs de har urholkats till att idag bara vara värda 30 miljarder. Samtidigt har t ex statens välfärdsbudget ökat med 5000 procent.
I rysk TV häcklar man nu Sveriges försvarskapacitet på ett ganska förödmjukande vis. Det som dock väcker en viss oro är regeringen och försvarsmaktens olika bedömningar av erforderliga resurser för att försvara riket. Det är dock en oerhört stor skillnad i kapacitet idag och för tjugo år sedan. Idag skulle nog inte ens försvarsmakten kunna avvärja en kupp mot Sverige från 100-talet terrorister. Polisens resurser och ledningskapacitet i detta avseende är obefintliga. Försvaret genom sina befintliga taktiska kommandon dock helt överlägsna i ledningskapacitet men utan genomförandekraft!
Så hur kunde fattiga Sverige ha råd med 50- och 60-talets försvar då man bl a hade världens femte största flygvapen? Kunde mobilisera 800.000 man och hade en flotta utan dess like med två kryssare, 15 landskapsjagare etc. Ja det är en märklig resa signerad Olof Palmes eftervärld. Palme med en oerhört stor analysförmåga, insåg ju att internationellt inflytande börjar i militär kapacitet.
Börjar detta inte likna äldreomsorgssyndromet? Dvs då politiker och utförare är oense om de ekonomiska resurser, som behövs för de äldre. Medan denna diskussion pågår så förtvinar många äldre i brist på omsorg! Skall vi ha ett riktigt försvar eller ett mer skrivbordsbetonat? Upp till bevis!
