tisdag, mars 19, 2013

Amnesty International Report on Rape in Nordic Countries

Om Amnesty Internationals rapport om våldtäkt och mänskliga rättigheter har det inte skrivits särskilt mycket om i svenska media. Ja det har väl knappast skrivits någonting alls för siffrorna när det gäller Sverige förskräcka! Den 8 mars var det internationella kvinnodagen. Amnestys rapport kan nog få en del att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.

I Amnesty Internationals rapport står bl a att läsa om de nordiska länderna:

Numbers of reported rapes, including attempted rapes, vary considerably between the four countries:

Denmark is the only country where the number of reported rapes seems to have been stable over a period of time, with around 500 rapes reported in each of the past five years.

In Finland, the number of reported rapes has increased over the last decade, reaching more than 900 in 2008.

In Norway, the number of reported rapes increased by 30 per cent from 731 in 2003 to 949 in 2008.

 In Sweden, according to official crime statistics, the number of reported rapes has quadrupled (fyrdubblad) during the past 20 years. In 2008, just over 4,000 rapes of people over 15, the great majority of them girls and women, were reported

Siffran för Sverige har sedan ökat till över 5.000 våldtäkter per år 2012. Med det är vi sämst inom EU på våld mot kvinnor. Sverige har således kritiserats av såväl Amnesty International som Green Net för uraktlåtenhet att göra något åt saken.

Det finns således mycket att jobba för våra jämställdhetsarbetare. I Sverige talar vi ofta om nolltolerans utom vad gäller våldtäkter. Då är det mer fritt fram. Den svenska pressen tycks ju även lämpligen ha glömt bort FN:s devis om jämställdhet:
  • En jämn fördelning av makt och inflytande i samhället.
  • Ekonomisk jämställdhet.
  • En jämn fördelning av det obetalda hem-och omsorgsarbetet.
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Här finns en länk till Amnesty International, där man kan ladda ner den aktuella rapporten i PDF-format!

För många journalister vore det nog bra om de adresserade de verkliga samhällsproblemen, som avsaknaden av bostäder, en sviktande äldreomsorg, en kollapsande sjukvård, en skola som behöver förändras, pensionssystemets haveri, det stora behovet av fler i arbete och exportindustrins framtida konkurrensmöjligheter eller att leva upp till FN:s deklaration om kvinnors rätt i samhället, istället för att öda kraft på mentala blockeringar kring blonda och blåögda!