DN: En man från Flen ringer till Sveriges Radios ”Karlavagnen”. Hans ord får programledaren att tappa målföret. Han är arbetslös och befinner sig i fas 3, i regeringens ”jobb- och utvecklingsgaranti”. Men särskilt utvecklande är inte det han gör. Han står ensam i en av kommunens lokaler. Han har 38 stolar i rummet. Han målar dem. När de torkat målar han dem igen. Ena veckan vita. Nästa vecka gula.
DN: Hon heter inte Charlotta och vill inte uppge sitt riktiga namn eftersom hon är rädd. Rädslan gäller framför allt människors reaktioner på hennes sjukdom, det vill säga utbrändhet och depression. Hon kallar människors reaktioner för ”brutala”, särskilt föreställningen om att sjuka människor fuskar. 40-åriga Charlotta bor i Göteborg och var den sortens anställd som tar på sig väldigt mycket jobb. Arbetsgivaren bantade hela tiden antalet anställda, så högarna med jobb växte för varje år.
Vi har i många bloggar adresserat detta mest viktiga samhällsproblemet sedan ekonomierna började backa 2008. Rätten till arbete och ett gott liv. För dem som gick ut skolan på 60-talet och aldrig varit arbetslös en enda dag i livet är det möjligen svårt att förstå de 400.000 personer, som idag saknar arbete i Sverige. Den frustration det måste vara, att t ex vara förälder och känna att man inte klarar familjens försörjning måste vara hemsk!
Alla partier vill naturligtvis ha fler i arbete. Men när allt skall rationaliseras, så bygger man istället upp ett två-tredje-dels samhälle med skilda förutsättningar för människan. När vi inte kan härbärgera fler i offentlig sektor för att pengarna helt enkelt inte räcker till, så måste vi på olika vis stimulera industrin.
Man kan ju fundera över hur bra det fungerar med offentlig kritik av SAAB:s Gripen-affärer eller Telia-Sonera, som granskas med lupp av statliga garanti-journalister vid SVT för att de inte skall begå ett enda misstag. Eller Scania, som anklagas för att sälja lastbilar till Irak.
Det kan säkert finnas anledning, till viss granskning men många av dessa skriverier är helt kontraproduktiva. Det är ganska lätt att tro av alla dessa framställningar som görs att t ex Telia-Sonera skulle vara ett alltigenom varande mygelföretag.
En orsak till att exportindustrins konkurrensförmåga minskar är den svenska skolans brister med allt lägre krav på förvärvad kunskap per år. Den gamla civilingenjörsutbildningen tog tre år. För dagens motsvarande kunskaper krävs det fem år helt beroende på sämre kunskaper från de föregående grund- och gymnasieskolorna. På 60-talet tog det tre år att bli läroverksingenjör. Idag krävs det två år på högskola för motsvarande kunskaper.
En orsak till att exportindustrins konkurrensförmåga minskar är den svenska skolans brister med allt lägre krav på förvärvad kunskap per år. Den gamla civilingenjörsutbildningen tog tre år. För dagens motsvarande kunskaper krävs det fem år helt beroende på sämre kunskaper från de föregående grund- och gymnasieskolorna. På 60-talet tog det tre år att bli läroverksingenjör. Idag krävs det två år på högskola för motsvarande kunskaper.
För många journalister vore det nog bra om de adresserar de verkliga samhällsproblemen, som avsaknaden av bostäder, en sviktande äldreomsorg, en kollapsande sjukvård, en skola som behöver förändras, pensionssystemets haveri, det stora behovet av fler i arbete och exportindustrins framtida konkurrensmöjligheter eller att leva upp till FN:s deklaration om kvinnors rätt i samhället, istället för att öda kraft på mentala blockeringar kring blonda och blåögda!
Addendum: 600 personer loggade denna dag in på vår blogg. Således ett högst påtagligt och livsavgörande ämne för många! Ibland skäller vi på DN för dalar. Men deras artiklar om dessa utanförskap berör i högsta grad och utgör toppar!
