Efter att ha sett kvällens fantastiska föreställning på österrikiska och tyska kulturkanalen 3SAT av Opernball med bl a Puccini, undrar man om Sverige inte är ett kulturellt U-Land. I Sverige handlar dagens debatt mest om journalisterna Maria Svelands eller Åsa Lindeborgs heder i den sk nät-hat diskussionen. Den kritik och hot med en ganska osvensk och snaskig retorik, som de utsatts för är givetvis vedervärdig men måste kutlurdebatten i Sverige kretsa kring detta?
Vore ganska intressant med lite mer forskning kring detta nät-hat, som levereras på en minst sagt minimal och miserabel svenska. Var kommer den ifrån? Vem står för detta? Vill inte någon ta tag i detta?
Kvinnliga journalister, som man aldrig ens hört talas om, biktar nu sig i långa rader om dessa påhopp. Varför inga män? Sveland framför synpunkten att många män hatar kvinnor. Jag tror dock inte att det är hela sanningen. Det handlar nog mer om mäns frustration över kvinnor, som lyckats och som synbarligen tämligen ostört kunnat framföra sina egna åsikter. Det ligger säkert även en stor portion politik i samma korg. Både Sveland och Lindeborg tillhör ju yttersta vänstern.
Uttrycksmedlen äro olika men målen torde vara desamma. Dvs att förringa motparten!
Kring Staatsoper i Wien och Opernball från det lilla landet Österrike med 8,5 miljoner invånare på en yta som är 5 gånger mindre än Sverige frodas verkligen kulturen utan dessa Sverige-specifika diskussionerna.
Fest och glädje är något att ta tillvara och minnas i en ganska mörk tid på året. Varför är kulturen och debatten så torftig i Sverige?
En ganska pessimistisk blogg i livets mittfält. Vi värnar om små minoriteters existens, som judar o romer samt kvinnlig jämställdhet och rättvisa för pensionärer i skattesystem, vård och omsorg. Vi företräder en liberal syn på energi- och klimathot baserad på teknik och forskning. Vi är numera pensionerad med ett långt arbetsliv bl a inom försvaret. Vi intresserar oss för språk och det latin vi aldrig lärde oss. Dum inter homines sumus, colamus humanitatem!