Hände det mycket. På ledig tid jobbade jag som fritidspolitiker med den då nya Gnesta-kommunen. I arbetslivet var jag sedan närmare 20 år anställd vid Försvarets Materielverk. Om 80-talet tillhör persondatorns tidevarv så präglades början av 90-talet av nya system-tekniker för IT. Bland annat började sk klient-server system komma till användning. Vid denna tid jobbade jag vid Elektroniksystemavdelningen. Vi utvecklade då IT-systemet VIP. Det äldsta än idag i drift varande vid FMV. Ja, det har givetvis genomgått en omfattande utveckling under årens lopp men intentionen var spikrak rätt!
FMV vars omsättning låg runt 20 miljarder hade ett manuellt system för planering anskaffning och resurser med 1000-tals delobjekt, som skulle hållas samman för armén, marinen, flygvapnet och den gemensamma operativa ledningen. Vid vår avdelning höll man manuellt koll på hundratals uppdrag länkade mot 400 anställda och 200 konsulter. Det var givetvis en omöjlig uppgift särskilt som det ofta kom förändringsdirektiv från försvarsledningen, vilket föranledde nödvändig snabb omplanering av de olika uppdragen.
Detta manuella planeringssystem datoriserades med den nya klient-server tekniken. Istället för att ha programvara och data i en central stordator, delades dessa så att programvaran exekverades lokalt i anslutna PC och data lagrades i en gemensam sk SQL-server på det interna nätet. PC:n anropade den centrala servern via SQL-anrop och databasen svarade med önskade data. Systemet hade en viss likhet med dagens Internet-webbar. En teknik som för övrigt såg dagens ljus ungefär samtidigt 1990 vid CERN.
Vi döpte systemet till VIP, Verksamhet Individuell Planering. Tekniken i systemet är idag den förhärskande inom stora data-system. Vi var en ganska liten projektgrupp med beställare, jag som projektledare och några programutvecklare. Från start till färdigt första system tog det bara två månader, vilket torde vara en unik kort tid i sammanhanget. En programutvecklare har jag fortfarande kontakt med via Facebook och beställaren träffar jag ibland i Orsa.
Efter denna mycket intressanta tekniska utmaning fick jag en ny central befattning och fick de påföljande 5-6 åren således fler administrativa uppgifter. Men i början av 2000-talet blev jag åter igen tekniken trogen, som projektledare av IT-system för Försvarsmakten. Men det är en helt annan historia.
Det här med 20 år är ganska intressant. I tysk TV sänder en kanal det nyhetsprogram, som sändes för exakt 20 år sedan varje kväll. Det ger perspektiv på tillvaron och påvisar ganska frankt hur lite som händer t ex i världens stora konflikthärdar. De har alla en tendens att vara synnerligen sega och outhärdligt långdragna.
Numera är man ju pensionerad sedan 7 år - men nästa månad blir det resa för herr och fru till Helsingfors och Kristina från Dufvemåla med det gamla jobbets synnerligen aktiva Veteranklubb. Kul att träffa gamla vänner och jobbarkompisar!
