Man blir lätt förundrad över den allmäna krisen inom sjukvården. Ohemult långa väntetider och akut brist på vårdplatser. På det fattiga 50-talet var det inte alls på det viset. Då kom t o m läkaren hem till sjuksängen. Man behövde inte släpa sig sjuk och eländig till en vårdcentral.Så är det i andra länder men inte i det rika Sverige.
En del menar att orsaken är att vi blir äldre. Men det är ju högst marginellt de senaste 20 åren. Snarare är det väl så att vi blivit friskare, vilket motsäger denna tes.
En del hänvisar till att det finns för få sjuksköterskor. Ja det är alldeles för liten utbildning av sjuksköterskor och läkare för den delen. Men har antalet sjuksköterskor verkligen minskat?
Många säger att det beror på att det stora barnafödandet runt 1945. Men rent demografiskt borde detta inte ha påverkat särskilt mycket än. Däremot kan man förvänta sig en kraftig ökning inom 3-5 år. Hur skall det då fungera?
Många hänvisar till en omfattande byråkrati och planeringsproblem. Det tror vi däremot mer på. Byråkratin är skapad av Socialstyrelsen med mycket snåriga regler och förordningar, vilket hämmar verksamheten. Bättre att avlida utan vård än att avlida efter vård tycks mottot vara.
Andra hänvisar till att det är invandring och flyktingmottagning av ca 40.000 personer varje år, som bidrar till köerna. Då kan man fråga sig om en befolkningsökning på 0,4% kan få sjukvården på knä?
Många anser att personalen är alldeles för överkvalificerad för vissa uppgifter. Det är nog sant! Numera utbildas sjuksköterskor på högskolenivå medan detta tidigare skedde på gymnasienivå på sjuksköterskeseminarier. Dvs utbildningstiden för sjuksköterskor är alldeles för lång i förhållande till läkare. Dessutom borde många undersköterskor utbildas mer och överta vissa uppgifter från sjuksköterskor.
Men efter det att det militära försvaret i stort sett försvunnit har nog enbart sjukvården kvar ett hierarkiskt relationssystem, där en läkare eller sjuksköterska knappast skulle våga bädda en säng. Detta utgör nog ett stort problem inom sjukvården, enligt egna empiriska erfarenheter.
De hierarkiska rollerna och "ansvaret" är nog sjukvårdens största fiende! Sedan behövs givetvis mer pengar när antalet patienter ökar. Dessa kan ju inte effektiviseras bort.
En undersköterskelinje på gymnasiet vore inte dumt. Sedan borde det räcka med ytterligare max två år på högskola för sjuksköterska. Då får vi en bättre kompetensanpassning mellan undersköterska, sjuksköterska och läkare. Sedan borde ytterligare en kategori kvalificerad undersköterska tillkomma. Usk kan mycket väl bli Kusk i dessa hästtider!
Det är ganska bestickande att det på 60-talet tog 3 år för att bli civilingenjör på högskola. Idag tar det 5 år lika mycket som för en läkare. På 60-talet blev man läroverksingenjör på tre år. Idag meddelas motsvarande kunskaper efter minst 2 år på högskola. Det känns som grundskoleutbildningen har mycket i övrigt att önska även om den nu är minst 10 år (F-9).
Men sjuksköterskors behöver bättre betalt. De har en lång utbildning på högskola jämfört med undersköterskor. Denna investering i utbildning måste löna sig!
