Enligt en samlad editoriell syn sprider sig nu det sk näthatet på olika media på Internet. Fokus på detta har bl a programmet Uppdrag Granksning med stor genomslagskraft i vissa kretsar, satt. Lisa Bjurwald heter en journalist som nu skrivit en bok om näthatet och då främst främlingsfientlig retorik mot muslimer. En kanske något begränsande inlägg, då näthatet faktiskt berör betydligt fler religioner och individer.
Hon har således noterat att det förekommer grov smutskastning mot utlandsfödda personer. Det kan man själv konstatera genom att bl a följa "Aktuella brott och kriminalfall i Flashback Forum". Men ofta görs uppenbarligen ingen skillnad på svensk eller icke svensk. Alla blir utsatta för ungefär samma retorik oavsett härkomst. Bjurwald skriver vidare att Sverige kritiseras av ECRI (Europarådets kommission mot racism och intolerans). Ehuru dock i synnerligen gott sällskap med större delen av alla Europeiska länder om man kontrollerar med ECRI!
I hatdebatten är det mest den tredje statsmakten, som deltar likt Bjurwald. Det kan verka något underligt och kanske handlar det inte ett dugg om debatt utan mer om en tillrättavisning och smäll på fingrarna. När någon journalist ropar på lagstiftning, då håller vi dock med. Men då skall denna lagstiftning gälla alla! Dvs även journalister!
Man kan vidare undra över varför ordet hat används. Tidigare var detta ju kopplat till svartsjukedramer eller icke helt ovanliga kärlekskonflikter. Försöker man nu utöka begreppet hat till att även innefatta ondska eller hot, det senare förbjudet i lag? Att hata är ju knappast något styrbart utan en mental känsla änskönt var mans privilegium i den mån det behålls inombords. Men som sagt nu har elektroniska media öppnat upp för ett samhälle där man gärna meddelar sina egna synpunkter på ett helt annat sätt.
Var och när började all dessa illiterata påhopp någonstans. Enligt mitt förmenande har tidningar och TV dvs media ett stort ansvar. Journalistikens urholkning till en allt tuffare attityd visavi sina "offer" har ökat markant. Påhoppen på enskilda individer har blivit vardagsmat och dessa "vänlighetsmodeller" sprider sig till var och en - kanske inte lika välformulerade - men hela karusellen är igång.
Men kan denna välvilliga journalistik betraktas som hat? Förvisso. Det finns ju en gråskala i allt. Så när företrädare för media biktar sig och tycker det är eländigt med allt skit de får stå ut med så bör man även rannsaka sig själva. Ett ord skrivet i en tidning/tidningens hemsida eller SVT Text, har ju en tyngd som är tusentals gånger större än ett nidmail författat på dålig svenska! Det kanske inte alla journalister tänker på.
Vår konklusion är således att media satt kriget i rullning och befolkningen har tagit lärdom och följt efter - var och en med sin fömåga och gåsapenna. Jag undrar om de mer kvalitetsmedvetna journalisterna på DN eller SvD får så många hatmail trots sin dominerande ställning i media. Tror knappast det. Hatet handlar nog mer om journalister eller andra debattörer med hög obalanserad amplitud i sina skriverier.
Hatet kommer nog snarare tyvärr att öka med denna debatt. Att söka förakta personerna bakom de illerata glosorna kommer nog bara att spä på rådande alienation. Samhället delar sig således alltmer i "onda" och självupplevt "goda".
Läs dessutom gärna professor Torbjörn Tärnsjö på DN Debatt. Om europeisk hederskultur!
