Svensk politik vid en skiljeväg?

Ute i kommuner går det bra att ha stora koalitioner med socialdemokrater, moderater och andra partier inblandade. Man tycker egentligen inte det är så svårt att komma överens, särskilt inte när sverigedemokrater vill spela vågmästare. I riket ädlaste församling, riksdagen är det betydligt svårare. Statsminister Stefan Löfvén inbjuder under galgen till överläggningar med Alliansen 24 timmar innan han tänker annonsera - inte sin avgång - utan att utlysa ett kostsamt extraval (250 mkr).

Man kan ju lätt undra över varför det som fungerar i kommuner och landsting inte kan fungera i riksdagen? Man kan bara hoppas att det finns några vettiga politiker som tänker till och om under julhelgen! Och vad skall valet handla om? Invandring? Är detta en bra idé?

Magdalena Anderson(S) har ju nu satt riktmärket på valrörelen med sitt uttalande att sverigedemokraterna är nyfacistiska. Hur bra sakargument är detta invektiv i en valrörelse. Det tyder ju på en uppenbar brist på både argument och kunskap vad fascism är. Det finns många missbrukade ord särskilt av den extrema vänstern, där alla högerut är nazister, trots att de flesta nazister (antisemiter) idag är att finna just bland vänstern. 

Fascism enligt SAOL eller Wikipedia är att staten intressen går före individens. Motsatsen är liberalism, där individens intressen går före statens! Kollektiva lösningar likt vänsterpartiets kommunism och delvis socialdemokraternas socialisms värdegrund närmar sig således med raska steg just fascismen och den totalitära staten.  

 

Kanske Magdalena Anderson skall vara lite mer ödmjuk - det fanns en tid när hennes företrädare vägrade förföljda judar asyl i Sverige och husorganet Aftonbladet öppet stödde Adolf Hitler!

 

Valet riskerar att bli en slaskval, där sakfrågorna kommer i skymundan och invektiven sanna eller osanna haglar i stil med stycket ovan! Är det vad svenska politiker kan åstadkomma? Är det dem vi svenska väljare vill ha som representanter för Sverige i omvärlden?

Tillnyktring tack!