Kommunerna håller på att bli en tummelplats för olika riksdagsmäns ambitioner. Detta gäller inte enbart flyktingfrågan utan i högsta grad en mängd andra underfinansierade "reformer" inom LSS, äldreomsorg, skola, psyk- och handikapp. Statens underbarn (riksdagsmän) kastar in massor av nya bullar i ugnen medan kommunpolitiker får rädda dem ganska svartbrända.
Jag har skrivit spaltkilometer om denna utarmning av det kommunala självstyret och underfinansieringens elände; Grupp ställs mot grupp. Stora problem med kommunens budget etc. Detta har någon gång tyvärr tolkats, som främlingsfientligt av mindre begåvade journalister. Men har man likväl Jan Carle 30 års erfarenhet av kommunal verksamhet är det inte särskilt konstigt att ha synpunkter på självstyre och ekonomi!
Riksdagsmän vill således allt mer tvinga kommunerna inte staten, att genomföra sina ambitioner. På så vis kan man glänsa inför storstadspressens ibland okunniga journalister. Baksidan är en plågsam budgetprocess i Sveriges alla kommuner, där lokalpolitikern får hundhuvudet för att mor Sarah får det sämre på ålderdomshemmet eller lilla Stina får för många kompisar i förskolegruppen!
Kavat säger den okunnige (ignorante) riksdagsmannen, att man får inte ställa grupp mot grupp. Men det är ju de facto det man gör varje dag som ansvarig kommunpolitiker. Riksdagsmännen glassar på kommunpolitikernas bekostnad. Det är ett inte särskilt trevligt förhållande.
Här kan man läsa Carles inlägg!
Här kan man läsa Carles inlägg!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar