Vanvård av äldre har ju uppmärksammats av främst Dagens Nyheter men även SVT. Vanvården har betydligt större omfattning än som varit allmänt känt. Enligt DN så kommer en anmälan till Socialstyrelsen varannan dag. Det är uppenbarligen bemanningen, som minskat t ex på Carema eller Attendo Care's inrättningar. Dvs särskilda boenden, som drivs av riskkapitalbolag.
Habo är landets säkraste kommun, enligt MSB, Myndigheten för säkerhet och beredskap och SKL, Sveriges Kommuner och landsting i en ny rapport. I Habo i Västergötland är summan av olyckor, bränder, våldsbrott, inbrott och stöld per 1 000 invånare minst i landet. Samtidigt uppmärksammas kommunen av DN för missvård inom äldreomsorgen. Säkerheten gäller således inte de äldre!
Tidigare hade Länsstyrelserna tillsynsansvaret men detta har nu övergått till Socialstyrelsen. Uppenbarligen har denna senare myndighet blivit tagen på sängen av de problem, som finns. Regeringen satsar nu flera miljarder på att förbättra förhållandena för de äldre. Fråga är bara hur det skall gå till. Att t ex utbilda personal ökar ju inte bemanningen på boenden. Det är givetvis upp till de som driver verksamheten.
Ansvaret åvilar dock alltid kommunerna. Så det är socialnämndens politiker i alla kommuner, som har ansvaret för denna utveckling. Fördelen med en liten kommun som Gnesta är att genomlysningen av verksamheten för allmänheten är mycket god. De flesta anställda inom vården har ofta någon slags relation till äldre som finns på särskilda boenden eller vårdas hemma. Det är bra och fungerar, som en larmklocka om något inte skulle fungera.
Att lägga ut driften av äldreboenden på det vis som Stockholm varit marknadsledare för känns inte bra. Något som vi tidigare skrivit om på denna blogg. Detta handlar inte om valfrihet för kunden utan om att driva äldreomsorgen med minsta möjliga kostnad, vilket är något helt annat.
För att få ökat utrymme i såväl kommunala- som statsbudgetar är det viktigt med större skatteintäkter och mindre utgifter för arbetslöshet etc. Därför måste arbetslösheten, som är omfattande i Sverige, bekämpas med alla medel. Man kan inte ha 500.000 i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Det kostar gigantiska summor och innebär som sagt att var tionde person måste försörjas av samhället. Varje ny arbetslös, som får ett arbete, innebär en dubbel vinst för samhället.
Äldreomsorgen behöver således mer personal. Samhället vill ha fler i arbete. Med en bättre samordning mellan arbetsmarknadens olika aktörer, så skulle bristerna i äldreomsorgen kunna minimeras. I denna kedja är tyvärr det privata kapitalen en svag länk och måste hanteras genom att förbjuda bolagens intressen på de premisser, som gäller idag och skapa betydligt bättre och kvalitetsäkrande regelverk genom Socialstyrelsens försorg. Sedan måste givetvis de ansvariga inom kommunerna skärpa till sig. Även politiker måste ta sitt fulla ansvar.
Det som diskuteras inom den privata driften av äldreomsorg gäller givetvis även landets skolverksamhet. En verksamhet som även finansieras via skattsedeln.Det är en stor skillnad för en kommun att upphandla t ex asfaltering av en väg, som ju kan mätas omgående med att mäta undervisningsresultat. Det senare kan ta flera år att upptäcka brister i. Därför erfordras tydliga regelverk för att kvalitetsäkra verksamheterna!
Men enligt vår och mångas mening borde skolorna återgå till att vara statens ansvar. Då kan man även på ett helt annat vis garantera lika villkor för alla elever. Sedan Göran Persson skolreform 1992 har skolans resultat bara försämrats.
Hur skattefinansierade tjänster skall utföras av stat och kommun, inom de två existerande ändlägena planhushållning resp marknadshushållning, är det vår bestämda uppfattning att en mix av dessa är av godo och till maximalt gagn för såväl kund, skattebetalare och ansvarig kommun. Men kundens intresse måste alltid prioriteras!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar