torsdag, december 22, 2011

EU splittras mer och mer

Igår besökte jag min gamla arbetsplats på Gärdet för den årliga och för min del 41:a gemensamma jullunchen tillsammans med "veterangänget", en grupp av både aktiva men mest pensionärer, som under åren bl a sysslat med taktiska ledningssystem för försvarsmakten. Före denna eminenta samvaro med gamla jobbarkompisar och veteraner från industrin, så får man alltid en redovisning av pågående teknikprojekt samt en översyn av det försvarspolitiska läget inom EU och världen. Ofta är det information som man knappast får del av via dagstidningarna.

Sverige har i NATO sammanhang fått mycket positiva kredit för sin insats med JAS i Libyen, även om det mest handlade om underrättelseverksamhet. Men sådant går hem. Beträffande NATO så är det en minskande organisation i Europa. Ingen vill betala för verksamheten och USA, som idag betalar 70% av verksamheten kommer nog att minska sin närvara här. Idag har man ju fler än 50.000 man stationerade på plats.

Det försvarspolitiska samarbetet inom EU (26 länder utom Danmark) går inte heller så värst bra. Samarbetsprojekten blir färre och mindre och mindre. De flesta länder vill pga inre arbetsmarknad och ekonomi mm helst då utveckla själva. Dvs en återgång till forna tider. En uppdelning, som liknar läget före 1:a världskriget.

Den Europeiska Unionen, EU fungerar heller inte särskilt bra. Kanske betydligt sämre än de flesta anar. Idag handlar det enbart om ekonomi i alla lägen. Det som kommer fram därutöver är mest "pea nuts" eller i klass med krokiga bananer. Tonen är ju ganska rå. Särskilt så hackar Frankrike på Storbrittanien men det är ju snart val i Frankrike och Sarkozy är livrädd för att landet nedrangeras ytterligare av de ekonomiska instituten.

Min egen uppfattning är att det politiska systemen med val vart 4:e år skapar starka incitament för staters överkonsumtion. När man tar bort naturliga ekonomiska regulatorer, som enskilda valutors möjlighet till devalvering (värdeförsämring) genom att skapa en gemensam valuta, så ställer detta än högre krav på ländernas politiska ledning. Något som man inte tycks klara av.

USA är ett land bestående av 50 delstater. Redan idag tippas rent allmänt att landet kan gå isär särskilt när en del delstater ökar sitt spanska idiom. Inom EU är vi 27 länder med olika språk och kulturer samt några till i pipe-line. I Europa har vi haft de flesta krigen de senaste 100 åren. Det finns således fortfarande en stark spänning mellan folken, som säkert kommer att ta ytterligare 100 år att eliminera. Personligen tror jag inte längre på någon gemensam valuta av ovanstående skäl. De är alltför stor spännvidd i ekonomisk tänkande, korruption och fiffel mellan norra och södra Europa för att detta skall kunna fungera helt ut.

I Sverige har det blivit allt vanligare med fifflande. Detta gäller företrädare för banker, företag, politik och våra aningslösa välfärdssystem. Ofta finner man ett norr-syd syndrom.  Kanske sol och värme har någon slags påverkan på det naturliga urvalet. Detta syndrom är särskilt tydligt i Italien.

Personligen tror jag inte heller på någon tätare samverkan mellan EU:s medlemsländer. Däremot kan ju EU vara bra för att få fram tvingande internationella spelregler. Något som FN försökt med men ofta misslyckats. För den skull behöver man ju knappast dagens gigantiska organisation. EU:s jordbruks- och fiskepolitik är ju helt kontraproduktiv, där samtliga länder skall stödja Frankrikes risiga jordbruk samt flera länders rovfiske i Atlanten och utanför Afrika. Dessa pengar kan vi använda på ett bättre sätt. Ett medlemsskap i Greenpeace kommer allt närmre!

Något mer ineffektivt och slösande med både skattemedel och koldioxidutsläpp än verksamheten i Bryssel får man leta efter. Vart tog förresten miljöfrågorna vägen? Tyskland planerar ju nu att väsentligen öka sina utsläpp av koldioxid med gas och kol. Föranleder ingen som helst reaktion i Europa. Allt tycks således handla om de enskilda staternas ekonomi. Om samtliga stater, som nu visat sig leva över sina tillgångar handlat i enlighet med givna regler, hade nog de senaste tio årens EU mest handlat om pengar.

I nöden prövas vännen, sägs det. Men nöden måste ju vara verklig nöd och ingen funktion av politisk misskötsel, fiffel och korruption. Det finns ingen som helst anledning att betala inträdesbiljett för en undermålig föreställning!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar