På den soliga påskdagen besökte jag tillsammans med barn och barnbarn fotbollsmatchen mellan Assyriska och Öster i Södertälje. En högst trivsam tillställning i vårvädret, en trevlig publik och en målfattig match. Och ganska kul då det var ett bra tag sedan jag - en gammal inbiten fotbollsintresserad - besökte en match.
Dagen efter spelar Syrianska och AIK på samma arena med ett helt annat utfall. Det kan ge en anledning till ett antal reflektioner i ämnet. Fotboll är ju världens största sport, som spelas över hela världen utan några större problem. I Europa har vi haft en ganska omfattande fotbollshuliganism särskilt i England, Holland och Tyskland.
Numera tycks vi i Sverige vara sämst i klassen i Europa. I nämnda länder har regeringar och riksdag satt hårt mot hårt och numera är matcher i engelska ligan ganska beskedliga tillställningar ur huliganaspekt.
I Sverige bråkar nu idrottsministern Lena Adelsohn och fotbollens Lagrell om vem, som är ansvarig. Givetvis är det självklart regering och riksdag, som måste agera. Med den svaga lagstiftning, som finns i Sverige mot allmänt våld och huliganism så är det inte så konstigt, att varken polis eller klubbar får någon ordning på detta problem.
I juni förra året drabbades även lilla Gnesta när supportrar från Hammarby och AIK slogs på Framnäs. Ingen greps vid detta tillfälle. Polisen hade för övrigt inga resurser utan fick ta bilar ända från Västerås.
Publikbortfallet är stort och vem vill gå med sina barn och uppleva skandalscener istället för fin underhållning? Den svenska fotbollen är i kris och statsmakterna kan inte rulla över bollen till Fotbollsförbundet och ge dem ansvaret, eftersom fotbollen är en hel världsföreteelse och på intet vis unik för Sverige. Däremot är läktarvåldet idag ganska unikt och således en fråga för lagstiftare och upprätthållar av lag och ordning.
Just nu har regering och rikdags fått ett gult kort. Vi hoppas att slippa ge dem även ett rött!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar