DN:s välrenommerade journalist Maciej Zaremba kommer i ett antal artiklar att granska skolan efter Göran Perssons kommunalisering av denna 1991. Hittills finns två artiklar, som pekar på ett upprörande slöseri och svek mot våra barn.
Det första exemplet berör Kävlinge kommun, som tävlar i låg skatt med bl a Vällinge. Vi trodde att det fanns en implicit flyktingfråga inblandad men svaret är så icke. Det handlar om snöd ekonomi och så låga resurser som möjligt till skolan. Det handlar om att personalomsättningen är oerhört hög och att kommunen i stort tycks vara i avsaknad av personalpolitik.
Zaremba skriver att kommunen"Vandaliserade Tolvåkerskolan". Den ansvarige politikern Charlotte Lindblad(M) berättar att man brukar "Lyfta ut lärare som inte behagar ledningen" (slut citat).
Ett annat avskräckande exempel är Gustav Adolfsskolan i Landskrona. I skolan har rått en fullständig anarki och lärare har inte vågas säga ifrån för att inte bli anklagade för rascism. Dvs flyktingungdomar utnyttjar sitt epitet för att kunna sätta rättvisan ur spel. Man kan ju undra över vad Torkel Strandberg(FP) gjort för att se till att inte svika barnen på detta vis? Knappast någon fjäder i hatten för kommunalrådet!
Genomgående i Zarembas skildringar är att barn inte kan läsa och inte förstår det som läses, trots att kraven reducerats avsevärt från 80-talet. Man ger barn godkänt i grundskola och ger dem plats på gymnasiet med usla grundkunskaper, som gör att de kommer att förtvina! All erfarenhet, påvisar Zaremba, ger vid handen att detta intet har att göra med många eller få flyktingar i skolan. Allt beror på resurser, lärare och stämning i skolan.
Det sista exemplet handlar om Haninge kommun, som hade bland de sämsta skolorna 2004 i landet och är starkt segregerad mellan norr och söder. Vid denna tid var lärarnas och skolledarnas ambition att eleverna skulle "trivas" i skolan. Den ansvarige politikern Robert Noord(S) ville sätta stopp för denna utveckling. Han rekryterade en ny skolchef Mats Öhlin, som fick fria händer att ändra på detta. Öhlins princip var enkel:" Man går inte till skolan för att trivas utan för att lära". Med detta fick han både lärare och fack emot sig. Men politikerna sa ok och stöttade honom.
Barnen fick vänja sig vid att testas på sina kunskaper, lärarfacket tjöt i högan sky men se barnens resultat förbättrades kraftigt. 10-åringars matteresultat ökade från 29% godkända till 92%. Numera är Haninges skolor bland de bättre i landet.
En invandrad lärarkandidat vid en högskola blev inte godkänd i sin examen. Då anmälde hon skolan för racism!
Med andra ord snällheten och säkert omtanke från lärare, institutioner och skolverket har lett till en kraftig utarmning av våra barns kunskaper. Till yttermera visso tycks skolverk, rektorer, lärare och fackförening ingå i ett gemensamt skyddsnät, som berör pedagogi och kunskaper.
Sedan finns det ett annat nätverk, som sätter ekonomin i främsta rummet och leds av politiker med rektorer och skolledare, som genomdrivare.
Och i all denna rörare finns våra barn som förlorare! Maciej Zarembas artikelserie är beklämmande och man hoppas givetvis att marken nu skälver under alla ansvariga politiker, skolverk, skolledare,lärare och fackförbund. Nästa artikel kommer nästa söndag.
Vi är väl medvetna om att en stor majoritet av Sveriges skolor ändå fungerar bra på avsett vis. Men den utbredda okunskapen oroar!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar