tisdag, maj 29, 2012

Hur länge är man invandrare?

En debatt pågår på nätet om begreppet invandrare. Hur länge är man invandrare? Ja i första ledet blir det väl svårt om man inte lyckas 100% assimilera sig som t ex Svenskt Näringslivs Stefan Fölster. Han känner sig nog mer svensk än tysk.

I lilla Gnesta är man inflyttad i minst 30 år. Vi har haft anknytning till kommunen i snart 40 år men konstigt nog tror en del att man är Stockholmare. Enligt DN, som forskat i ämnet "När blir man Stockholmare", anges ungefär tre generationer som riktmärke! Detta skulle då innebära att vi och många skulle känna oss ganska "statslösa"!

Kan man med denna generationsaspekt betraktas vara kommen från en ort där man aldrig satt sin fot? 

Stackars Loreen, som är född i Stockholm och uppvuxen i Västerås, som nu har blivit någon slags bricka i ett större spel. Är hon invandrare eller ej? Enligt vår mening en tämligen meningslös debatt. Hon uppfattar sig säkert som Västeråsare! En av mina svågrar kom från Italien till Sverige. Han levde 75% av sitt liv i Sverige. Han älskade smör, ost och sill och var inte särskilt förtjust i pizza. Han åt t o m surströmming - dock utan stor förtjusning. Men blev alltid på något vis förknippad med Italien. Han talade en aning dialekt eller som han själv sa "Bröt en aning på värmländska". Den person förutom den närmaste familjen, som berikat mitt liv mest!

Jag diskuterade denna problematik med en god vän, som lämnade Tjeckoslovakien med sin familj på 60-talet undan kommunismen. Han förblir på något vis "tjeck" trots att han talar bättre svenska än de flesta "etniska" svenskar! Han skulle för övrigt inte vilja bosätta sig i sitt födelseland, där kommunisterna fortfarande finns kvar särskilt inom rättsväsendet eller under annan beteckning.

Det finns naturligtvis inget negativt i ordet invandrare. De flesta bidrar till samhället och skall drömmen om Stor-Sverige bli sann, så behövs det åtskillig invandring. Men detta förutsätter givetvis att man enligt Darwin anpassar sig till omgivningen! Gör man inte det, går man så småningom under eller blir till en belastning - en sk liability!

Det som däremot är negativt är eskaleringen av kriminell gängbildning och våld, vilket en del familjeorienterade invandrare står för. De kriminella gängbildningarna, vapenbrotten och de spektakulära stötarna har ju ökat ganska kraftigt de senaste 20 åren. Det farligaste som fanns för i tiden var ju Söndagssabotören, Sala-ligan och möjligen mytmässigt Tumba-Tarzan samt givetvis Norrmalmstorgs-gänget.

Numera har vi begåvats med en uppsjö av olika kriminella gäng allt från Balkan till Främre Orienten. Detta drar givetvis ner betyget och skapar misstro mot större oskyldiga grupper! Men detta handlar mer om hur det svenska rättsväsendet hanterar frågan. Fn synes man vara långt på efterkälken och antalet brott liksom brottsuppklarningsprocenten i Sverige jämfört med övriga EU förskräcker. Något som både DN och SVT haft som tema. Här handlar det faktiskt om uraktlåtenhet av riksdagens politiker under många år och en organisation i avsaknad av konkurrens! En polischef eller polismästare kan ha hur dåligt resultat, som helst. Ingen avkrävs ansvar. Vilket företag skulle kunna överleva med så undermåliga chefer?

Hustrun i familjen, som kommer från Göteborg kallar sig för göteborgska. Men det hindrar inte henne från att hitta ganska dåligt i sagda stad. Det gäller nog även för undertecknad både i Göteborg och Stockholm. Senast hennes gamla skolkamrat kom upp från Skövde, lockade jag ut dem bägge på Djurgården till Lisa på Udden. Problemet var bara att denna utmärkta restaurang visade sig vara nedbränd sedan tre år tillbaka. Där ser man hur uppdaterad man är som "stockholmare". Kanske går det bättre i Gnesta!

Slaget om invandraren fortsätter! Som "invandrad" i Sverige på 1780-talet tar vi det dock med en viss ro!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar