fredag, september 27, 2013

För fyrtio år sedan!

1973 hade familjen just köpt vår fastighet på Svinsjön. På den tiden bodde vi i Huddinge så det blev mycket pendling till det kära sommarstället varje helg och semester.

Mitt under byggandet av boningshuset fick jag ett uppdrag av svenska FN-avdelningen, att åka till Egypten samma vecka som Jom Kippur-kriget avslutades. Den svenska bataljonen nr 52 fanns på Cypern och en kontingent omlokaliserades snabbt till Kairo och Ismailia vid Suez-kanalen under beteckningen 52M.


Mitt uppdrag handlade om att upprätta kommunikationer mellan bataljonen och högkvarteret i Stockholm. Visserligen fanns kommunikationsvägar men dessa gick först till FN i New York och sedan vidare. Idag finns ju t ex telenät eller satellit-trafik. Då för fyrtio år sedan var det inte lika enkelt.


Vi stationerades först i Kairo på Egyptiska Militärakademin. En anläggning där man varje morgon mönstrade in det egyptiska manskapet. Det handlade inte om 180 personer, som för ett svenskt kompani utan om 5.000 man. Synnerligen imponerande.

Jag blev en tid sysslolös, då den utrustning, som skulle installeras inte rymdes i en svensk Hercules utan fick transporteras ner av en amerikansk Galaxy, då världens största transportplan. P g a arbetsbrist bildade jag tillsammans med en journalist från Östgöta-korren ett lag som fick i uppdrag att anskaffa lokal mat. Mat var nämligen en bristvara och det mesta som fanns var konserver. Det som någon gång ätit konserverat getsmör, vet vad det hela handlar om. 


Kairo-borna var oerhört trevliga att ha att göra med liksom personalen på Militärakademin. En fin klippning tingade 5 europeiska cigaretter etc. Särskilt intressant var det att få uppdrag, att besöka den svenska ambassaden. Kanske ambassaden inte var huvudmålet, då det intilliggande Kairo Hilton hade en utmärkt lunchservering till ett rimligt pris! Men som sagt journalisten och jag tuffade runt i Kairo i en svensk valp, som inte gillade 93 oktanig bensin!

En kväll när jag befanna mig på den mörklagda flygplatsen med alla fönster målade i blått, dök världskändisen Henry Kissinger upp eller snarare ned. Han sysslade då med någon slags skytteldiplomati mellan Israel och Egypten/Syrien. Denna händelse ledde så småningom till en anskaffning av två tegelstenar;Henry Kissingers självbiografier, som jag ännu inte orkat igenom.

Efter många turer och äventyr så hamnade vi i kanalstaden Ismailia, där både svenska och kanadensiska FN-soldater var förlagda. Där kändes kriget av betydligt mer än i Kairo. Dagliga Israeliska överflygningar med jets ackompanjerades ibland av egyptiska SAM-missiler, som visade på ett synnerligen spänt läge.

Tiden i Ismailia finns det inte så mycket att säga om vi var 4 personer - tre telegrafister och jag själv, som mestadels sysslade med att ordna med den tekniska utrustningen. Jag har dock ett minne av chefstelegrafisten Åke Rahm tror jag han hette. Efter en resa hem för att komplettera den tekniska utrustningen hade jag inhandlat två flaskor med Skåne-akvavit. Det var ju nära jul och som ett något tårögt tack skänktes jag den FN-medalj, som han hade haft i Kongo och fått en kulrickoschett på. Medaljen ligger numera i säkert förvar hemma!

Den största faran jag upplevde bland alla dessa oerhört vänliga egyptier var nog att vara fotbollsdomare (har innehaft domarlicens) mellan ett egyptiskt armélag och bataljon 52M. Men matchen avslutades i varje fall i god stämning bland alla deltagare! Och bilden ovan med en cigarr i handen är just efter denna match!

Senare har jag haft möjlighet att besöka landet flera gånger under betydligt fredligare former. Tyvärr är nu landet uppdelat i religiösa sekter och liberala förändringsivrare. Kopterna (de kristna) har en synnerligen svår situation. På 70-talet kunde en kopt bli vice regeringschef. Idag är det en omöjlighet. Kontrasterna är oerhörda och folk får lida. Egyptens viktigaste näring är turism och vad lever man på när turisterna uteblir?

Det finns ett tillägg att göra till denna berättelse. Den person som några månader senare 1974 reste ner för att serva den tekniska utrustningen via den svenska FN-basen Famagusta på Cypern blev rejält överraskad en morgon på sitt hotell, när han kunde åse turkiska fallskärmsjägare landsättas. Så småningom kunde han ta sig hem via den brittiska flygbas, som fanns på Larnaca. Men östra Cypern är fortfarande ockuperat! Och hur det skall gå för det vänliga egyptiska folket står skrivet i stjärnorna!


Kvar utöver FN-medaljen och den ryska 10,5 cm tomhylsa från en stridsvagn, som utnyttjas som paraplyställ i hallen, finns minnet av att ha fått del av 1988 års fredspris för insatser i FN:s tjänst! Ganska få förunnat av den svenska befolkningen!

Addendum 2019. Bloggaren erhöll även 2019 UNEF II medalj för tjänstgöring vid bataljon 52M vid en högtid på Gärdet.


4 kommentarer :

  1. Hälsningar från Kvm Tross kompaniet och en av entusiasterna vid Radio malish uppstart.

    Sven Eriksson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha vad kul att du hittade denna rapport bland allt annat! Radio Malish kom igång efter min sejour. Men de kortvågssystem jag installerade kunde förutom tjänstetrafik även utnyttjas för personsamtal hem av bataljonens personal. En intressant men inte helt ofarlig tid!

      Radera
  2. Hej Göran ?
    Jag tjg på 52M som C Stabsplut och fann till min glädje att en Ra 620 landat och där jag hade ansvaret för dess personal med C Åke Rahm.
    Jag utbildade vpl på S 2, Karlsborg på den tiden.
    Numera glad pensionist sedan 20 år.
    Hilsen Sten Eriksson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sten! Logn time no see! Ja det var tider det. Vi har ju träffats senare i Karlsborg efter våra gemensamma äventyr i Ismaelia. Pensionerade mig för 10 år sedan.

      Radera