lördag, mars 17, 2012

Nam et ipsa scientia potestas es

Undervisningsrådet Per Kornhall skriver på DN debatt idag att ”Principen om en bra skola för alla gäller inte längre”. Han menar att skolan blivit olikvärdig? Förr var principen en enhetsskola där villkoren för alla barn skulle vara lika och alla ha samma chans. Men sedan 1990-talet har skolans likvärdighetsuppdrag blivit alltmer uppluckrat. Skolan blir helt enkelt allt mindre en skola för alla och alltmer en skola för dem som har föräldrar med resurser. Det är nu dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar fundera över hur vi skapar en skola som är bra för alla barn.

"Tjugo år senare sitter vi med facit i hand. Sverige sjunker i de internationella mätningarna. 24 procent av de 15-åriga pojkarna i Sverige hade inte funktionell läsförmåga i senaste PISA-undersökningen. På senaste nationella provet hade 19 procent av eleverna inte godkänt i matematik (jämfört med 9 procent 2003). Det innebär att tiotusentals barn har tillbringat nio år i skolan utan att lära sig räkna eller läsa".

Undervisningsrådet järmför sedan den svenska skolan med övriga nordiska länder och man konstaterar att Sverige sjunker djupt p g a den tidigare sk flumskolan. 

Förr i tiden hade vi en effektiv skola med realskola för de mer teoretiskt lagda. Den försvann i jämlikhetens namn runt 1965. Då låg Sverige i topp.

Varför det har blivit så dåligt ger debattartikeln egentligen inget svar på. För vår del kan vi notera att det är synnerligen olika resultat från olika skolor. Det är ju det naturliga svaret att Sverige har en extremt hög invandring jämfört med övriga nordiska länder och i synnerhet Finland. I invandrartäta områden är resultaten för främst pojkar rejält dåliga. Det verkar som man tar skolarbetet med en klackspark medan flickor är betydligt mer ambitiösa. Naturligtvis måste det uppstå svårigheter som invandrare att både lära sig ett nytt språk samt tillgodogöra sig skolans normala undervisning.

Invandrartäta skolor behöver ökade resurser till undervisningen. Detta går dock inte att genomföra eftersom kommunernas ofta pressade ekonomi inte tillåter detta. Och då blir det som det blir. Denna resursbrist gör ju sig även känd kring bostadsbrist och långa köer i sjukvården. Problem som inte enskilda kommuner och landsting orkar bära ekonomiskt. 

Sverige får 55.000 nya invånare av utländsk härkomst varje år. Det handlar om arbetskraftinvandring samt asylsökande. Det innebär totalt att man skapar en ny stad av Södertäljes storlek varje år. Givetvis en enorm belastning på samhället, som varken kommuner eller landsting kompenseras av från staten.

Per Kornhalls resonemang om att elever med resursstarka föräldrar skulle få det lättare i skolan, köper jag på intet vis. En normal läshungrig elev behöver inte särskilt mycket stöd för att klara undervisningen i svenska och matte med den relativt låga kunskapsnivån, som krävs nuförtiden. Jag hade många kompisar och vänner utan detta resursstöd under min skoltid. Alla klarade sig mycket bra även i realskolan.

I den svenska skolan generellt behövs en bättre ordning och möjlighet att avvisa elever, som av någon anledning inte uppskattar skolarbetet utan mest förstör för sig själv och omgivningen. I den gamla realskolan kunde man bli religerad om man misskötte sig. Idag blir ju lärare anmälda för att kränka elever om man råkar säga till någon att inte störa en lektion. I gamla skolan åkte man ut - pang! Precis som man gör i den finska skolan idag!

Staten måste tillse att det finns bättre resurser till kommuner och landsting. En statlig skola skulle vara en garanti för att undervisningen blev jämbördig överlag.

Facit blir då en återgång till den gamla kunskapsskolan, som gällde före 1992. En princip som Finland tillämpat under alla år. Men det kommer att ta många år att återställa det som de rödgröna förstört och ruinerat den svenska skolan på dess dåvarande kunskap och kompetens.

Nam et ipsa scientia potestas es. Kunskap är makt!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar