söndag, mars 25, 2012

Förövare och Offer

Efter snart en tre månader lång konvalecens och stillaliggande på grund av ett diskbråck i nacken har det funnits tid till mycket funderande bl a över temat "Förövare och Offer"! Hur skapas Förövare och hur går det för Offret!

Herbert Tingsten är ju en av mina allra största idoler. Han visste verkligen vad han talade om - en man med kanske en vassare retorik än självaste Olof Palme. Tingsten utmanade både nazism och kommunism. Hans efterträdare på chefsredaktörposten på Dagens Nyheter blev Olof Lagercrantz. Denne utmärkte sig för att driva DN åt vänster med sin kulturradikalism och angrepp på liberalismen. Men han blev ofta ifrågasatt av sina medarbetare. Lagercrantz angrep Herbert Tingsten och utnyttjade sin position som chefredaktör på ett tvivelaktigt vis.

Senare har bl a författaren Sven Stolpe gjort upp med Lagercrantz för hans olika angrepp på diverse personer. Man kan säga att Lagercrantz var ett utmärkt exempel på en Förövare medan Tingsten utgjorde Offret. I livets slutskede finns det anledning att fundera över sina livsgärningar. Tingsten som Offer, kom ju aldrig över Lagercrantz påhopp. Medan den senare nog hade all anledning att fundera på sitt liv i skärselden i väntan på himmel eller helvete, som Förövare.

En stor oförrätt lämnar ju aldrig Offrets tankar för en minut. Fråga uppstår då hur det är med Förövarens själsfrid. De flesta Förövare brukar ångra sig på dödsbädden. Ett fåtal dock aldrig. Denna senare kategori brukar benämnas sociopater.

Varje människa har ju bara ett liv och man kan ibland starkt undra över hur det finns människor som helt struntar i sina Offer även om vapnet är en skrivande penna! Själv tillhör jag dem som ofta utsatts för många och ofta plumpa påhopp. Det mesta kan man leva med och ingår i det politiska spelet.

Det finns dock hjärtefrågor, som inte går ur vare sig kropp eller sinne och det är bl a att utan förskyllan bli kallad för rasist. Där går en skarp gräns för vad som är commes il faut! Om nu vänsterns gruppledare i Gnesta gör det i stridens hetta - så kan man nog efter ett tag notera att denna skymf är förträngbar.

Men att utan någon som helst verifiering bli avrättad som en rasist av en lokaltidning, kommer aldrig någonsin  gå ur själen. Tilltaget har tyvärr placerat sig på en central plats i min kropp. Det finns ett otäckt stort hål i mitt hjärta och jag återkommer ständigt till frågan varje dag, varje timme och minut, Varför? Varför både jag och min familj förlänas denna ära att utses till Offer.

Varför Förövarna påstått detta synes fortfarande efter ett års grubblerier vara tämligen oklart. Hur kommer Förövarna att må, när det är dags för räkenskapens dag? Förhoppningsfullt verkligen illa! Om inte så får de väl då räknas till sociopaterna, enligt ovan!

 Besöker man över femtio länder i fyra världsdelar om man är rasist? Besöker man Egypten för sjätte gången, Libanon, Marocko och Tunisien för andra gången samt Syrien.  Ställer man upp i FN-tjänst med detta epitet? Och var finns materialet som satisfierar en sådan avrättning?

Dostojevskijs Brott och Straff borde för dessa Förövare vara en lämplig litteratur i livet för att kunna förstå vad olika tilltag kan ställa till med. Denna bok bör då lämpligen läsas långt före räkenskapens dag. Själv är jag tämligen stolt över att inte ha utnämnt någon person någonsin för att vara rasist. Rasist är för mig bland de värsta epiteten, som finns i vokabulären. Något som jag och min familj tar kraftigt avstånd ifrån.

Räkenskapens dag närmar sig mer och mer för envar. Även för publicister. Kanske det är dags för en del att tänka på sina livsgärningar innan det är försent". För nog vill vi in i himmelen de flesta av oss.

Här kan man läsa en definition av rasism!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar