I dagarna får vi snart slutliga domar i dråpet på Riccardo, som dödades av fyra mer eller mindre involverade ungdomar. Det som väckt stor uppmärksamhet utöver det vanliga är att de inblandade kommer från s k respektabla överklassfamiljer. I denna miljö är det sedan uppenbarligen helt ok att ungdomarna med föräldrars godtycke är ute och krökar och målar stan röd!
Det svenska samhället har blivit mer rått de senaste 30 åren. Språkbruket är helt förändrat. De stora tyvärr degenererade språken spanska och amerikanska (ett derivat av The Queens english) utnyttjar könsord i var och varannan mening.
I film efter film från "nöjesindustrin" i Hollywwod överröses vi med våldspornografi i såväl biograf som i TV-soffa. Fortfarande tycks dock det finnas en mer modererad europeisk film.
Tyvärr börjar även svensk film att urarta. Detta gäller även svensk television, som gladeligen sänder de mer eller mindre perverterade alster som bl a Henning Mankell är upphovsman till. Nyligen påbörjades inspelningar i Gnesta av Stieg Larssons deckartrilogier. Även här utövas extremt underhållningsvåld och perversiteter. Den ende författare, som borde kunna hålla huvudet högt i dessa sammanhang är Håkan Nesser, som har en annorlunda approach till extremt våld.
Nu åter till ungdomsvåld. Om dråparna i Riccardoaffären hade levt utanför Sverige, t ex i England, hade fått vara ute ur cirkulation de närmaste 6 till 12 åren. I Sverige tar man inte så allvarligt på detta utan man kommer att kunna vara ute i livet inom ett år och i princip fortsätta att sparka på sina meningsmotståndare.Dvs unga missdådare som dödar eller våldtar, straffas inte för sina övergrepp i någon nämnvärd omfattning. Detta kan man givetvis ha olika uppfattningar om dvs vem skall man värna om gärningsmän eller offer.
Jag skulle nog offra några kronor för att påstå att ungdomar normalt har ett sympatisk inställning till sina medmänniskor. Men att dagligen eller nattligen intrumfas amerikansk våldspornografi urholkar, som droppen, stenen. Särskilt inte om föräldrarna kan ge det stöd, som ungdomar behöver för att finna sin egen identitet. Filmmakarna, som producerar underhållningsvåld utgör det största bidraget till ungdomsvåld och sexuella kränkningar.
På 60-talet hade det varit fullständigt ute och oacceptabelt att kalla en kvinnlig studiekamrat för "jävla luder" eller andra tillmälen. Tanken var inte ens städse!
Formerna för och möjligheten att distribuera och publicera detta förhärligande underhållningsvåld bör begränsas.
För Riccardo och hans familj finns ingen tröst! De som varit inblandade har framför sig ett liv med ständig påminnelse och ångest. Kanske ett helt liv till spillo för några minuters obetänksamhet! Här finns inga vinnare utan bara förlorare!
Tag tag i människo- och samhällsfientliga inslag, övervältra detta icke på unga människor, som ännu ej funnit sin roll i tillvaron!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar