Hur är det att vara miljöpartist?

Det är ett oerhört stort tryck på Migrationsverket just nu. Över tusen flyktingar kommer varje dygn till Malmö.

– Vi själva kommer inte att klara den här krisen, säger Rexhep Hajrizi, beredskapssamordnare vid Migrationsverket i Malmö.

Intervjun med Hajrizi är givande. Den borde vara  Han säger det alla vet, att dagens situation varit känd länge och att varningarna och informationen skickats upp i systemet. Han varnar dessutom för ökade volymer, att vi kan se en ökning på 20 procent per vecka framöver. Varje vecka. Att detta varit något som löpande, sedan flera veckor tillbaka, rapporterats till ledningen.

Det finns även skäl att, utöver migrationsminister Morgan Johanssons handlag, kritiskt granska Migrationsverkets information. Under torsdagskvällen förbereddes Migrationsverkets reception i Norrköping för att fungera som tillfälligt härbärge för 100 nyanlända men ”det behövdes inte eftersom situationen lösts på annat sätt”. Hur denna lösning såg ut kommenterades inte och det är fullt förståeligt. Lösningen blev nämligen värre.

På parkeringsplatsen utanför Migrationsverkets lokaler vid Jägersro utanför Malmö väntade i torsdags kväll flera hundra asylsökande i regnet. Vid 23 – tiden på kvällen hade endast två bussar kunnat mobiliseras för att transportera dessa norrut till Norrköping för inhysning i receptionen på Migrationsverkets huvudkontor. Bussarna blev av okänd anledning försenade och lämnade inte Jägersro förrän 01:00 med endast ett femtiotal ombord. Resterande lämnades bakom. Lösningen, som kommunicerades i lugnande ordalag, innebar att de som hade turen att få en plats på bussarna fick en natt i ett busssäte, övriga tvingades försvinna ut i den regntunga, blöta och kalla i den sydsvenska natten. Ingen vet vart. Ingen vet vilka de var. Ingen vet om de kom tillbaka dagen efter.

Allt detta har Rexhep Hajrizi och hans kollegor på Migrationsverket varnat för i månader. Bara för att så sent som den 4 oktober av migrationsministern få höra att det finns inget tak. Migrationsverkets personal arbetar nu i treskift för att hinna med samtidigt som utredningstiderna blir allt längre.

Samtidigt rapporterar källor i Rosenbad att relationerna mellan regeringspartierna aldrig varit dåliga under lång tid. Miljöpartiet ville helt enkelt inte ta till sig Migrationsverkets signaler förrän i fredags.

Nu manar Åsa Romson med flera, efter veckor av kaos, i sin outsägliga vishet det  svenska folket att ta Migrationsverkets signaler på allvar på DN Debatt.

Det som är positivt med artikeln är att de förflyttar fokus på integrationen av de som erhåller uppehållstillstånd. Ett fokus som är absolut nödvändigt men de undviker nogsamt det mest akuta. Deras partikamrat Mehmet Kaplans ansvarsområde. Bostäderna. Var alla migranter skall bo. De är inte utan krav visar det sig, allt fler vänder de boenden de erbjuds ryggen och vill, precis som många svenska unga vuxna, bo i eller i anslutning till storstäderna. Vi har en skuld till tidigare anlända att reglera, en skuld som bara kan lösas med lånade medel.

Efter att ha läst avslutningen av debattartikeln finns det skäl att börja fråga sig om hur det är att vara Miljöpartist:

Sverige har tidigare visat hur ett litet land genom att bejaka framtidstro kan bygga en modern välfärdsstat med social jämlikhet. Genom att kombinera en human asylpolitik med en stark exportindustri och ett näringsliv som har haft förmågan att snabbt anpassa sig till förändringar, så har vi byggt en av Europas starkaste ekonomier. Det ska vi bygga vidare på. Sverige ska vara mer än en fristad för människor som kommer hit, de som kommer ska få möjlighet att göra vårt land också till sitt.

Välfärdsstaten är ur balans, flera system har upphört att fungera och med en utrikesminister som sedan 14 månader ser ut att ha gjort sitt bästa för att försämra för exportindustrins förutsättningar samtidigt som de flesta primärkommuner slår i lånetaket, så undrar nog fler och fler hur det är att vara miljöpartist. Hur de tänker och vad de tänker på.

Johan Westerholm, Ledarsidorna