Politiska vänskaper

Socialdemokraten och förre statssekreteraren i finansdepartementet i den socialdemokratiska regeringen Claes Ljungh, som numera är generaldirektör för Kammarkollegiet, för en envis kamp mot byggnadsnämnder, länsrätter och kammarkollegier. Han anser att han i sin upphöjda position har rätt att uppföra byggnader utan formell ansökan om bygglov.

Han menar att när han fick muntligt lov att uppföra en byggnad på sin ö utanför Östhammar av sin politiske broder tillika ordförande i kommunens byggnadsnämnd, så var det bara att sätta igång! Så fungerar det naturligtvis inte. Det vet varje person, som har varit i närheten av att bygga. Inga muntliga löften gäller. Det är alltid byggnadsnämnden eller tjänsteman per delegation som fattar beslut, som sedan givetvis kan överklagas hos länsrätt, kammarrätt etc.

Det här med politiska vänskaper är av ondo och naturligtvis en form av korruption, som måste beivras. Det värsta med Ljungh är att han i argumentationen mot kommunens beslut hävdat sitt generaldirektörskap, som viktigt för kommunens beslut.

Han har dessutom haft det synnerliga dåliga omdömet, att han på bästa grekiska vis tagit hjälp av goda och  förmodligen politiska vännerna justitierådet vid Högsta Förvaltningsrätten Annika Brickman samt Sveriges representant i EU-domstolen Carl Gustav Fernlund.

Kammarkollegiets verksamhet skall bidraga till att medborgarnas skattepengar används på ett effektivt sätt! Något som knappast dess generaldirektör medverkar till.