Är temat på en artikel i dagens Sörmlands Nyheter. Artikeln handlar om Mikke som bor under godsmagasinet vid Gnesta station, sedan februari då han blev bostadslös.
Jag vill inte kommentera det enskilda fallet då jag både är medlem av socialnämnden och Gnestahems styrelse men generellt anser jag följande:
En kommun bör garantera - inte skall garantera bostad - för sina invånare. För det första finns det en skriande bostadsbrist i Gnesta tätort. Det innebär att det är många, som vill ha bostad men som inte kan få. De kan vara i samma predikament, som den nu aktuelle personen. Gnestahem har ingen möjlighet att plötsligt bara producera lägenheter. Det är en lång process, marknadsbedömning, detaljplaner och tillstånd, som måste till. Fn pågår intensiva debatter kring de nämaste byggplaner, som finns.
Sedan måste vi titta på lagstiftningen. Det finns inga tvångsmässiga möjligheter att ta Mikke om hand så länge han inte är våldsam för omgivningen. Dvs han kan inte placeras på något av de hem, som kommunen har utan att han medger detta. Ganska nyligen har socialtjänsterna i landet fått på skallen av socialstyrelsen för att man tillgriper tvångsåtgärder utan stöd i lagen!
Detta är ett stort bekymmer, som kommer att leda till att fler människor far illa. Mikke kan således inte bo i ett vanligt hyreshus. Han har straffat ut sig i detta sammanhang. Vad gör socialtjänsten då? Man kan faktiskt inte göra något utan medgivande från Mikke!
Är barn inblandade blir det annorlunda. Men då finns annan lagstiftning att stödja sig mot. Sålunda är det så att grundlagen borde ändras. Då skulle färre människor fara illa!
Så här fungerar det överallt i Stockholm. I New York. I den senare staden blev jag väldigt förvånad att det bakom de fina hotellen på Manhattan fanns lång soppköer. På förfrågan så berättades man att de flesta av dessa i köerna hade någon form av psykiska besvär men att konstitutionen (am grundlagen) förbjöd myndigheterna att vidta åtgärder. På exakt samma vis fungerar den svenska grundlagen. Inte ens härbärgena i Stockholm tar emot vem som helst. Det skulle inte fungera.
Jag brukar själv då och då köpa och läsa tidskriften Situation Stockholm, som ofta berör dessa frågeställningar.
Vill man vara utslagen och leva på det viset så kan socialtjänsten inte göra något åt det! Svaret på frågeställningen är således bör!
Addendum
Artikeln verkar förutsätta att vi politiker sitter i en drös i kommunhuset och bara väntar på att springa ut på gatan för att rädda människosjälar. Så är det förvisso inte. I aktuellt fall gäller socialförvaltningen, som då finns i tvålfabriken. Vi politiker är fritidsdylika och träffas ca 1 gång per månad för att fatta strategiska beslut. Dessutom vore det ganska farligt, som politiker utan alla kunskap om sociallagstiftning, att ingripa på något vis. Det skulle kunna leda till polisanmälningar mm. Dvs personalen inom socialtjänsten genomför (hur) och vi politiker tilldelare resurser (vad).
Som ledamot av socialnämnden uppbär jag endast ett arvode för sammanträde med 500 kr. Sist tog mötet 5 timmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Härbärgen är väl en lösning som finns åtminstone i större kommuner. Kanske knepigt dock i en liten kommun som Gnesta och även svårt att samarbeta med t.ex. en grannkommun.
Så, det finns olika 'hem' i kommunen som Mikke skulle kunna tillredas plats i. Har socialtjänsten erbjudit honom något av detta, eftersom du skriver att han inte kan tvångsplaceras?
Så, socialtjänsten kan inget göra utan medgivande från Mikke. Vad har socialtjänsten lagt fram för möjligheter som han nekat till?
Tycker du själv att myndigheter ska ha rätt att tvångsplacera människor lite hursom, då du utrycker en önskan om ändring i grundlagen för att råda bot på problemet med brist på tvångsmöjligheter när inte barn finns med i bilden?
Ja hur skall jag veta det. Vi politiker jobbar inte på den nivån, som jag förklarat i ett addendum. Däremot vet jag att vi resurser för att ta hand om personer på olika vis precis som Ingrid Jerneborg svarar i artikeln.
Det kommer en lagändring för som det är nu överskrider landets samtliga socialtjänster grundlagen. Syftet är att färre människor skall fara illa!
Om du inte kan svara på huruvida han har haft möjlighet att ge sitt medgivande till något omhändertagande så kanske du inte ska ta upp just den saken på det sättet du gör. I din skrivelse får du det att låta som om Mikke har erbjudits något men inte accepterat, tycker jag. Kanske var det inte menat så.
Personligen är jag inte imponerad av Jerneborgs svar i artikeln, men det har ju inget med dig att göra. Jag upplevde hennes svar som redigt cyniskt och kallt.
Givetvis finns det en mänsklig dimension och jag tror att det görs insatser utan att vederbörande kan redovisa detta av sekretesskäl.
Med tidningar är det så att det kan vara svårt att få fram sitt budskap. Jag känner för övrigt Ingrid, som en person med ett stort hjärta.
Mikkes tragik, som han delar med många andra i landet är ofta svår att lösa ut.
Skicka en kommentar